025
Näckrosdammen

Jag anländer från Avenyns krona.
Jag skall till dammen. Dammen där min Mamma och Pappa träffades
i smyg nittonhundra femtioåtta. Detta möte har jag hört om många många
gånger. Mötet vid Näckrosdammen.

Att mata änder. Det gjorde vi, min syster och jag. En oas med änder och
rhododendron.

Dammen alldeles nedanför där de rika bodde. Det var så vi sa. De rika.
De rika omgärdade oss, änderna, dammen och rhododendrona. En oas i
stan. En oas tillgänglig för medborgarna. 

Idag är det frost och idag vaktar de rika Humanisten, ”med blick för de
mänskliga.”
Och så alla dessa rhododendron. Överallt. Tjocka ogenomträngliga
jämngröna blad. Nu ligger allt i träda. 

Kojor. De bildas kojor under rhododendron. Finns nästan inga bättre
kojor än under rhododendron.

Tänker först att det endast är skräp. Såklart skräp. Det är inte endast
skräp. Kojor. Det är inte endast kojor. Hem. Hem under rhododendron.
Tält under rhododendron. Kuddar under rhododendron. Frost under
rhododendron.  
Ovetandes vaktar de rika hemmen under rhododendrona. Vetandes,
låtsandes som om inget har hänt. Som om inget händer. Som om ingen
reser tält.

Humanisten bygger ut. 
Med blick för de mänskliga.

Möter jag någon denna eftermiddag så är det alltid någon i sällskap med
en hund.
Det finns otroligt många hundar. Otroligt mycket rhododendron. Otroligt
många änder. Otroligt många medborgare. Några stämmer möte bakom
Avenyns krona.