Någon har broderat, sytt i stängslet. ”Störst av allt är kärleken.” Endast rester kvar. Trådar.  
Alldeles precis intill en match. En lagsport. Meningar som ”Passa mig” ”Bravo” ”Yes”
”Grymt”. Kastas fram och tillbaka på olika språk. Störst av allt är lagsport. 
Alldeles precis intill Brunnsboträdgårdskollektivet. Purjolök, skidor med ärtor. Solrosor.
Störst av allt är solros.
Gerillakonst. Någon broderar på stängsel. Virkar runt lyktstolpar. Gerillakonstnärer.
Lagsport. Gerillasport.
Trädgårdskollektiv. De odlar inte var för sig. De odlar tillsammans. Varje lök, varje beta är
allas beta. Gerillaträdgård.
Denna plats, denna yta är på något sätt fullmatad. Även luften. Ett pärlband. Röster, rädisor,
rester av vita löst hängande trådar. ”Bravo” ”Där satt den”.
Så plötsligt, bakom mig. Några grupperar sig, i stämmor. Brunnsboskolans musikklasser. Nu
skall du få lyssna på någonting bra, säger en av eleverna. 

Om några timmar, i morgon, är allt antagligen mycket annorlunda. På denna plats. Absolut
annorlunda. Eller inte. Endast någon förskjutning. Ett annat språk. Ett annat mål. En annan
tråd. En annan sång. Ett annat frö. Störst av allt är ögonblicket.